söndag 26 maj 2013

Livets viktigaste dag

I min värld är Mors Dag den viktigaste, största, mest betydelsefulla dagen på året. Jag blir hellre firad på Mors Dag än på min födelsedag. Jag får hellre en skrynklig huvudfoting överlämnad av
kladdiga barnahänder än vilken diamantring som helst. Att få vara någons mamma är den vackraste hedersbetygelse jag vet.

Det tog oss fem smärtsamt ändlösa år att bli föräldrar. Nio graviditeter, en bruten självkänsla och ett oräkneligt antal sprutor, piller, sprayer och medikamentet innan ett litet välsignat mirakel stannade kvar alla nio långa månader och förändrade våra liv för alltid.

Jag är så oändligt tacksam för mina barn. Vi har lärt oss den hårda vägen att barn inte kan tas för givna. De är en magisk gåva man aldrig kan förtjäna nog.

Många får vänta och kämpa och längta längre än vi. En del för alltid. Idag tänker jag extra på alla dem som fortfarande kämpar och ber en bön för att de också ska få uppleva miraklet att vara någons mamma eller pappa.

Tack gode generöse Gud att du har låtit oss få bli Alvas och Edwards föräldrar. Tack!

Idag har vi firat Mors Dag med räkmacka på sängen, fantastiska presenter från/till Läkarmissionen, middag med två underbara mammor: mamma och mormor och som grädde på moset: syjunta. Jag har det sannerligen som en pärla i gull.









Självdisciplin

Ont om disciplin är det gott om. Men vad fasen, rea på drops, underbar blå alpacka som fanns i exakt rätt antal nystan till just den där underbara koftan, får man inte vara lite wild and crazy då va'? Jag bara undrar.

Jag har alltså startat upp en Lobelia, en ljuv liten sommarkofta, fast jag inte är i närheten av att vara färdig med min Vinelle. Jaha så kan det tydligen gå.

Å andra sidan har jag laddat ner C25K, en fiffig liten app som ska ta mig från soffan (couch) till att springa 5km utan att stanna (5K) så nån liten gnutta disciplin kamske kan frammanas framöver. Jaha? Det räckte inte med att ladda ner appen? Man måste göra springet också? Jaha. Men idag regnar det ju så...




tisdag 21 maj 2013

Skönt för rumpan

Usch vilken hemsk rubrik men i hastigheten hittar jag inte hur man ändrar den så den får vara kvar. Lockar kanske nya läsare ;)

Är hur som helst ofantligt nöjd med mitt cykelsadelskydd. Trodde inte det skulle spela roll men jag tycker nog att jag sitter skönare, får bättre fart i nedförsbackarna och mer kraft uppför. Det kan också vara en placeboeffekt.

Mönstret finns här om du vill cykla lika skönt som jag: friskyfrogmade.blogspot.se/2008/08/sadelverdrag.html

Tusen tack för att du delat med dig av det här fina mönstret.















måndag 20 maj 2013

Knitting Peace

Är precis vad jag sysslar med, att sticka lugn, sticka ro och frid. När en av syjuntorna fyllde år fick hon i present av oss andra att åka till Malmö och gå på Cirkus Cirkörs föreställning Knitting Peace. Så himla passande ju.

Vilken helg vi fick. Lördagens väder var ljuvligt, vi hann med en magnifik quiltbutik, en söt liten garnaffär, underbar lunch med solsting på köpet, Stoff&Stil och goefika på mysigt café innan det var dags för föreställning.

Åh vad berörd jag blev. Varje rörelse fylld med syfte och mening. Så vackert, så kontrollerat. Vad allt betydde hade vi olika åsikter om men det har ju inte den minsta betydelse, det handlar ju om vad det väcker i en själv. Lova att ni går och se den om ni får möjlighet.

Som ni kan tänka er så var hotellen i Malmö hyggligt fullbokade så efter en härlig middag fick vi ockupera ett vardagsrum i Lund. En sovande syjunta på luftmadrasser måste varit en syn för gudar.

Innan hemfärd lyxade vi till det med frukost på Grand Hotell i Lund. Ojojoj kan verkligen rekommenderas.

Lite stickat blev det också: under en liten paus på Stoff&Stil gjorde jag klart min cykelsadel och medan resten av juntan sov hann den här morgonpigga typen både lägga upp för Vinellens ärmar och sticka en rejäl bit. Jojo, magic loop med två på en gång måste vara Guds gåva till stickningen.









torsdag 16 maj 2013

Inspiration välter alla planer över ända

Jo det var ju det där med att avsluta sina påbörjade projekt...hahahaha. Igår var det stickcafé på bästa Umbra. Underbart lyxigt att få komma dit och sitta i kvällssolen och bara sticka, prata och smaska surdegslimpan från himmelen med Kristinas ljuvliga färskost till. Jojo, ibland har man det som en pärla i gull.

Som jag sitter där och njuter får jag syn på K's cykelsadel, och var fast. Jag ville, skulle, måste också sticka det där busigt söta sadelskyddet (eller vad det heter). Så in och rota bland muskatnystanen, fram med Frisky Frogs fina mönster och febrilt ( tänk heroinist på jakt efter en sil) upp med 24 maskor på stickan.

Jag tror jag måste ha nån sjukdom.












tisdag 14 maj 2013

Äntligen klar

Jag stickade färdigt min Offe för länge
sen. Väääldigt länge sen. Tyvärr blev jag inte nöjd med ärmarna som efter blockning blev för långa och liksom hängde ner över puffet. Alltså har den blivit liggande. Tills i söndags då det var syjuntedags. Perfekt med syjunta när
man måste göra nåt trist. Med två ränder mindre, nytt puff och ny i-cordkant premiärades min Offe således i måndags. Jag är mycket nöjd.



fredag 10 maj 2013

En liten semester

Vi drog till Frösakull utanför Halmstad för att fira långhelg. Fullständigt underbart, jag vill också ha en sommarstuga här och inte bara snylta på mamma och pappa. Även om det förvisso ÄR mysigt och inte minst behändigt att snylta på dem. T.ex när barnen vaknar tidigt och tycker att det är helt rimligt att tassa in och beordra frukost runt kl. 7.

Sticket är med, ett par röda Pomatomus och en grön Vinelle varvas på altanen, på lekplatsen och på stranden. Jo för mina tokiga barn tycker att det definitivt är badväder. Galningar.

Har väl inte visat mina candleflame-strumpor va? Och har jag det får ni se dem igen. Så himla lyxigt med hemstickade strumpor. Och ull är ju ett mirakel-material, varmt när det behövs och svalt när det behövs.

Nu middag. Mammas köttfärslimpa med senapsgegga uppe på. Vansinnigt gott. Jag sa ju att det var behändigt att snylta.












lördag 4 maj 2013

Titania är förälskad i ett monster!

Oj vad en himla massa annat än stickning det har varit på sista tiden. Jag är med i ett teaterprojekt och igår hade vi premiär. Premiärer är roliga. Fullständigt hemska och nervkittlande och ångestframkallande så klart men jädrar vilken kick. Sen är de sorgliga också, de är liksom början på slutet på något sätt.

Pjäsen jag är med är en bearbetning av En Midsommarnattsdröm och fullständigt galet nog spelar jag Puck. Finns det en enda roll i hela dramatik-världen jag definitivt kunde säga om att "Den kommer jag aldrig att spela", så är det Puck. Men tydligen skulle man aldrig säga aldrig.

Projektet drivs av Folkuniversitetet och Regionteatern Kronoberg vilket innebär att de enda icke-professionella-teatermänniskorna är vi som står på scen. Vi regisseras av underbara Andy, dramapedagog på Regionteatern. Dessutom har vi blivit koreograferade av en riktig koreograf, rösttränade av en riktig skådespelare och vi spelar på en riktig teater, klädda av teaterns kostymörer, sminkade av teaterns maskör. Teaterns kompositör har specialskrivit musik till vår föreställning och vi har en fantastisk scenografi och ljussättning. Det går nästan inte att förstå vilken känsla och enorm förmån det är att få vara med. Att alla de här superproffsen lägger ner sin tid och själ i oss.

Idag är jag lite trött men klockan 16 smäller det igen.

Lite hinner jag sticka, är nästan tvungen för att hålla mig lugn. Ett par Pomatomus i hallonröd Madelinetosh och en Vinelle i ljuvlig Heaven's Hand.