onsdag 31 juli 2013

Nu är jag här

Efter 60 nåt mil är jag äntligen här. I Fattigskogen. Ett av Sveriges förmodligen vackraste ställen. Klockan är 6 på morgonen och efter att ha lyckats väcka mina stugkompisar med en bortglömd väckningssignal from hell kl 05.17 (borde vara spöstraff på sånt va') har jag tassat upp för att...ja för att jag är vaken och inte vill missa en enda minut mer än nödvändigt av det här stället.

Vi, jag Bente och Sonja kom efter att inte ha kört fel ett endaste dugg fram runt två-rycket och ägnade sedan dagen, eftermiddagen, kvällen och en del av natten åt garn och stickning och garn.

Som en knarkare på jakt efter en sil stod jag allra först i kön när Lena slog upp portarna för sina specialfärgade Easyknitsgarner. 5 av de lila tweedhärworna skulle bara bli mina. Besatt? Jodå men bara lite. Tack snälla mormor för fölsepengen som ska bli en Vitamin D.













måndag 29 juli 2013

Fiffig fölsepresent

Min svärfars hustru fyller år idag. Och eftersom hon älskar elefanter, Svenskt Tenn och te bestämde jag mig för att svänga ihop en tehuva. Tre flugor på smällen så att säga.

(Fö ett ofantligt bra presenttips till tedrickare, med hank, foder och vadd svängs den ihop på strax under en halvtimma från tyg till huva.)









söndag 28 juli 2013

På Sjö. Igen.

Jaha, så var vi tillbaka på Sjö. Underbart. Skönt att ha fått två olika Sjö-sejourer under sommaren eftersom detta ställe har en sån näst intill magisk inverkan på mitt lugn.

Vi har varit hemma en sväng för att fira min fölsedag. Jo, jag tar gärna ett krumelurpiller för egen del också. Vi hade kunnat fira i Halmstad också men då hade inte fina lilla spröda mormor kunnat vara med. Och mormor MÅSTE vara med. Det blir ingen fölsedag om inte hon är där. Ergo hem till Växjö för firande.

En kul grej är att min fölsedag har blivit lite av släktkalas. Min faster och farbror, mina kusiner och deras barn som vi bara träffar på somrarna i Halmstad kommer och firar mig och hux flux blir det ett stort kalas. Underbart. I år var det lite manfall så istället för planerade 38 personer blev vi 20. En ljuvlig sommarkväll gjorde att man inte alls ville gå in. Tyvärr gjorde några ilskan myggor att vi vid halv ett ändå tillslut gick in.

Nu är vi alltså i Sjö och på onsdag morgon blir jag upplockad i Ljungby för vidare färd mot Fattigskogen. Optimal uppladdning för skolstart nästa vecka n'est-ce pas?
















tisdag 23 juli 2013

Ett krumelurpiller tack

Min dotter växer. Ja, det är ju bra. Egentligen. Alternativet vill jag inte tänka på. Men att växa betyder också att man lämnar något bakom sig. Den där magiska spädbarnstiden med ändlösa gos-dagar. Borta. Upptäcka världen-fasen med alla nya upplevelser och hisnande äventyr på egna ben. Över. Andeblans, klängin och ideltott-fasen. Sorgeligen slut. Å andra sidan kommer nya finfina faser. Just nu är det femåthalvt år på sitt fjortonde-fasen. Otroligt komisk med alla roliga kommentarer som låter helt mal placé.

En annan grej med att växa är att saker blir för små. Alvan upptäckte till sitt stora missnöje att hennes grå kofta var obönhörligen urvuxen. För korta ärmar och ett liv som stretade över magen fanns ingen chans att rädda så ner i urvuxet-lådan (en av de 32 stycken som står på vinden, jo jag har lite svårt att släppa taget).








lördag 20 juli 2013

Sveriges framsida

Ja inte vet jag vad som är Sveriges framsida. Vi har åkt från skärgården utanför Västervik till skogarna och bergen i Kolmården, på Nissastigen ner till Halmstad och havet vid Frösakull. Kanske är Sveriges framsida inte en enda speciell sida utan att Sverige har så många sidor. För vilket vackert land vi har.

Vi har tillbringat de senaste fyra dagarna på stranden och det känns, med all smärtsam tydlighet, i nacken och på axlarna. Hoppas nästan på lite moln idag, vågar man säga det?

Alvas Owlet som nu är Kottens Owlet är färdig och väntar bara på knappar. Men kära nån vad konstig den blev, lång och väldigt smal. Passar inte direkt in på någon i min familj. (Utom möjligen min 32-årige lillebror som ändå knappast kommer vara intresserad av en rosa ugglekofta i stl 5 år) Vi får väl se. Kotten var i alla fall mycket nöjd med färgen.

Min Lobelia har hamnat lite i bakvattnet. Hittade ju på att jag skulle sticka båda ärmarna (uppifrån och ner-modell med ärm-maskor på en tråd) samtidigt med magic loop. Nu upptäckte jag att det inte blev så snyggt vid vändningarna så jag funderar på att repa upp och börja om från början. Men det är ju så trist så vi får se. Dessutom riskerar den här koftan att bli lite för stor. Hå hå jaja.

Ergo stickar jag nu flitigt på min Håndevending från Geilsk. Den har Framförallt lärt mig att ribbstickning är sådär kul. Dock tror jag att den kommer att bli riktigt fin när den är klar...om den inte blir för liten. Måste skaffa mig måttband och en storlekstabell över mig och dem jag stickar åt.

Snart frukost, min pappa gör världens lyxigaste frukostar, ska bara dregla lite över VickeViras etsy-shop först.











fredag 12 juli 2013

Från kust till kust

Nu sitter vi på bryggan på Björkö, en liten pärla till ö utanför Västervik. Vi flänger sannerligen från kust till kust. Just idag har vi strålande sol från klarblå himmel så bryggan är full med småkusiner, fastrar, fika och blöta handdukar. Underbart, ett stycke synnerligen behagligt liv.

Jag har i detta nu inte mindre än tre aktiva stickningar med mig. Och alla tre är faktiskt roliga att sticka på. Hur ofta händer det? Jo, ganska ofta om jag ska vara ärlig.

Just idag får min Håndevending från Geilsk min uppmärksamhet. Det är en fiffig liten väst som man kan bära både upp och ned beroende på hur man villiga kragen. Jag stickar den i Geilsks bomull-ullblandning i en vacker grön färg som jag tycker väldigt mycket om men ändå, nu i efterhand ångrar lite. Hade nog gärna velat ha nåt med lite mer klös i.









söndag 7 juli 2013

Hit och dit med flit

Vi är nu mitt uppe i familjen Hagbergs traditionella sommar-fläng. En och en halv vecka i Sjö följdes av fyra dagar i Halmstad, nu har vi fem dagar hemma för provtagning och liten operation och sen blir det en vecka på Björkö och sen Halmstad igen och sen... Hej och hå det ÄR faktiskt rätt mysigt ändå :)

Har varit flitig och stickat intensivt på min Lobelia, är nu på resåren som tar en eeeevig tid eftersom det är en massa vridna maskor och flätor med maskor som flyttas hit och dit. Tålamodsprövande men det blir himla fint.

När jag tog bussen hem för att lämna lite prover behövde jag en enkel busstickning och kom då på att Alvas Owlet som jag började på i januari hade legat bortglömd länge länge. Bussresan var prick en ärm lång och nu är det uggledags.

Det enda som oroar mig är att koftan nu ser lite liten ut och att Alvas älsklingsfärg nu är röd. Lyckligtvis älskar lillebror rosa så skulle koftan inte passa så finns det en villig kandidat till att ta över den.