måndag 31 mars 2014

Sällsynt Inspirerande Veckända=SIV

Igår kväll kom jag hem från SiV. Visserligen med nöd och näppe tack vare  en omdömeslös chaufför från ett åkeri i Trollhättan (mer om det en annan gång men ärligt, lastbilar ska inte köra om på motorväg, särskilt inte utan att titta i backspegeln och blinka FÖRST. Och särskilt inte om nån annan redan påbörjat omkörning.) Nåja, nu är jag hemma, hel och välbehållen. Hallelujah!


SiV, Stickfest i Väst, utspelar sig på Grötö utanför Göteborg. Kan nån förstå hur vackert det är där? Inte jag, det gör nästan ont av alla fantastiska klippor och havet och himlen och luften.




På Grötö kan man gå på workshops, det gjorde jag. En för Tant Kofta, Lotta Blom, i hur man stickar en upp-och-nerifrån-kofta med rund hals. En massa matte för franskfröken. Otroligt lärorikt och pedagogiskt och tydligt förklarat med en massa positiv feedback. Får ni chans att gå på kurs för Tant Kofta gör det!



Den andra kursen handlade om att sy nåldynor och nålbrev med inspirerande Petra Orrbeck som driver Magasin Duett. Vilket bord med material Petra hade tagit fram till oss, hade kunnat sitta där hela dan och bara dregla. (Tyvärr kan taffliga telefonbilder inte alls göra det hela rättvisa) Gå gärna in på Magasin Duetts hemsida så förstår ni hur grym Petra är på färger och material, och gå för allt i världen på hennes workshops.




Annars stickade jag mest. Och hängde med stickvänner. Är förundrad över hur avslappnad man kan känna sig med och hur mycket man kan tycka om människor man bara träffat vid några enstaka tillfällen. Lyllos mig som haft sån tur att träffa så fina människor.






Jag känner mig väldigt lyckligt lottad och privilegierad som fick vara med på SiV och jag är synnerligen tacksam över all positiv energi jag samlat på mig under helgen. Den kommer jag att leva länge på. Tusen tack alla som var med.


måndag 24 mars 2014

Trassel

Ibland blir det bara trassel, sånt där trassel som inte går att reda ut. Då är det skönt med ett nystan kalvigt Alpacka Babysilk som man KAN trassla ut och sen börja nåt helt nytt med. 


Typ en Cascading leaves som man inte behöver tänka så mycket på när man stickar men som ger den där skönt meditativa vilan när maskorna bara flyter fram.

Med mina...eller snarare en liten bebis byxor går det så sakteliga framåt. Just nu stickar jag mest på syjuntan varje söndag och det behöver bli ändring på det. Har sagt det förr, ju mer jag behöver sticka desto mindre tid tar jag mig att sticka. Knasigt.


De kommande tre helgerna blir intenSIVa. På fredagmorgon åker jag till SIV på Grötö och är extremt peppad. Kommer förmodligen att köra hemifrån runt halv fem på morgonen för att vara helt säker på att hinna hitta fatta det här med färjor hit och dit. Tur att den som stickar alltid kan förströ sig om man nu råkar vara en tidsfobiker som hatar att komma i sista minuten och därför alltid är minst en kvart tidig.

Väl hemma från SIV drar vi till Åre för lite najs skidåkning i vårsol (förhoppningsvis) och efter en vecka där byter jag på hemvägen tåg och flaxar med syjuntan iväg till London. Helt galet. Tur det kommer ett påsklov efter det. Eller förlåt, lite inarbetad tid.

söndag 16 mars 2014

Underbar underkyld utestickningspremiär.

Idag stickar jag ute. Om det var skönt kan väl diskuteras men tanken på att sticka ute var skön nog för att uppväga de kyliga vindarna.


Från en vinkel.


Från en annan. Ser ni mina blånande fingertoppar?

Ljuvligt i alla händelser och en lisa för själen att höra barnen stöka runt och hitta på den ena leken efter den andra. Välgörande, fantastiskt rogivande dagsljus, varmt välkommet!


lördag 1 mars 2014

Testing testing

Jag testar att vara teststickare. Helt galet men det är där med att vidga vyer och spänna bågar och ja, ni vet.

Jag läser ju med stort nöje Clara Falks blog (här hade det varit kul med en länk men se det vet inte jag hur man gör med mobilen, dock finns hennes fina blog i listan här till vänster) och jag dräglar mig titt som tätt igenom hennes och Kamilla Svanlunds fantastiska vantbok Vantar för alla årstider. Häromdan efterlyste Clara teststickare till en mössa hon gjort som ska matcha vantarna Vega. 


Och som jag råkade ha Rauma-garn hemma, vara ganska tjockskallig (hon ville ha nån som stickade xl) och mössan såg extremt lockande ut så bara gjorde jag det. Skickade ett mail och sa "Jag kan teststicka".

 
Galet! Känns väldigt lyxigt och förmånligt att få vara nåns teststickare. Kanske har jag startat en trend för mig själv? Att jag sen huxflux råkade bestämma mig för att byta färger när det var dags för mönster får väl bara ses som ett bevis på att man inte ändrar sin personlighet hursomhelst.