onsdag 26 februari 2014

Prickar och ränder

När man bara ska (och kan) sitta rakt upp och ner vill det till att man har nåt bra för händer. Nåt som är tillräckligt roligt för att förströ en, tillräckligt enkelt, eftersom man inte riktigt är frisk nog för alltför komplicerade utmaningar och tillräckligt litet så det inte glider ner på golvet om man somnar mitt i en maska.

Jag har igång inte mindre än två sådana projekt i detta nu. Jo, för man behöver omväxling också.


Ett par små byxor som ska matcha en av de prickiga koftorna. Är inte randigt och prickigt en fin kombo?




Och så en liten rätstickad kofta med en ljuvlig liten fläta mellan raglanökningarna. Hittade lite gult Geilsk-garn i bomull-ull som blev över efter min Emelie. Vet inte men det känns som om jag är i The Zone vad gäller att använda restgarner. 


Knackknack, peppar peppar, salt över axeln, man ska inte ropa hej.

lördag 22 februari 2014

Börja om på ny kula... fast mycket tråkigare

Sen The Worst Cold Ever som fullständigt däckade mig i januari har en envis liten hosta hängt sig kvar. Den har tagit mer och mer plats och bestämde sig till sist för att den ville bli nåt mer, en riktigt saftig lunginflammation. Jaha, jo men tack för det, ungefär lika välkommet som mal i garnlådan.

Nåja, tydligen ska man undvika att ligga ner med lunginflammation och efter att ha fått akutandas ventolin på vårdcentralen för att få luft förstår jag varför, hej och hå. Extremt klantskalligt. 


Här är jag med min andningsträningsgrej som jag fick efter min stora operation för två år sen. Nu förstår jag exakt hur smart den var.


Alltså, för att hålla mig sittande, har jag dragit igång ett synnerligen lagom komplicerat projekt: små byxor ur boken Babystickning på stickor 3. Tanken är att de ska få matcha den prickiga koftan...eller en av de prickiga koftorna.

onsdag 19 februari 2014

Men influensaskrälle, dra åt pipsvängen.

Alltså, en sa ente räkna ut att, som min mans mormor brukade säga. Dvs man ska inte ta för givet hur nåt ska bli utan bara liksom go with the flow, spela den hand man får.

Vårt sportlov som skulle vara fyllt av skojiga aktiviteter och mysiga utflykter blev istället sjukstuga för en influnsakrasslig liten Kott. Tur i oturen (nej, man får nog inte tycka det egentligen) blev även hans pappa sjuk igår så de kunde sitta/ligga och hosta tillsammans medan jag och Alva kunde få en härlig dag i byggdens skidbacke Hanaslöv. Härligt men som sagt, inte som det skulle vara. Kotten skulle ju också varit med.

Hanaslöv är fantastiskt, en skidbacke med tre eller fyra nerfarter, två liftar och en armada av eldsjälar som kämpar för att driva hela anläggningen med pistning, konstsnö, och servering. Sån himla lyx för oss i trakten som bara kan åka dit och njuta av deras slit för ynka 120 spänn för en heldag. Jag blir verkligen sjukt imponerad...och tacksam.


Själv har jag nog också fått en sjukdom, vet inte vad den heter men den består i att besatt hålla utkik efter melerat garn som passar till prickiga koftor. Planerar i detta nu en tredje då jag "råkade" hitta ett ljuvligt grönskimrande garn som andades vår. Knäppt!


Medan blockning av prickig kofta nr 2 och planering av prickig kofta nr 3 pågår stickar jag på Alvas tuttifrutti-kofta i ljuvliga magasin Duetts supersoft. En enkel uppifrån-och -ner-sak med raglanökningar som dessutom klipps upp så jag bara har rätstickning hela vägen. Trodde aldrig jag skulle säga det men det blir lite trist i längden. Jojo, sån kan man tydligen också bli.

måndag 17 februari 2014

Inarbetad tid...eller som jag kallar det: Sportlov sha la la la la, sportlov sha la la la la la.

Men sportlov alltså. Eller inarbetad tid som mina kollegor försöker få mig att säga. Alltså sportlov rockar fett så här långt.


Hittills har vi hunnit med lite tipp, lite handla, lite fästa trådar och lite leka med kompisar. Underbart. När man hör två fnissiga tjejer leka melodifestival och gifta sig med Anton Evald då gör det inget att man inte är i en skidbacke nånstans långt bort. Nästan inte i alla fall. Vi har ju vårt kvar, Åre lite före påsk. Känns smaskigt att ha den karamellen kvar att suga på.


Igår blev det biomys, Lego-filmen som jag verkligen kan rekommendera.


Kofta nr 2 är klar. Eller ja så klar som den är utan knappar, trådar fästa och blockning. Vi ska se om vi kan åtgärda detta idag.



söndag 9 februari 2014

Det går framåt...och bakåt

Med prickig kofta nr 2 går det framåt. Inte minst efter kvällens syjunta.



Med världen däremot går det bakåt. Känner mig uppgiven, beklämd och rent av äcklad av OS och all uppmärksamhet det får. 

Ett land som behandlar sina medborgare som Ryssland ska inte få ha OS. Ett land som belönar sina gästarbetare som har fräckheten att vilja ha lön för sitt arbete, med våldtäkter medelst järnrör ska inte få ha OS. Och vi, vi som berömmer oss av att ha lärt av historien vi ska fan inte titta på skiten och därigenom tyst ge vårt godkännande. 

Vi behöver inte demonstrera, inte riskera våra liv, det enda vi behöver göra är att låta bli att titta. Genom sviktande tittarsiffror kan vi ge IOK, sponsorer och Putin en tydlig signal: vi accepterar det inte.

Är det för mycket begärt? Men om det var din bror som våldtogs, din dotter som misshandlades, din pappa som sattes i fängelse eller din vän som sparkades till döds. Med statens goda minne.
 Hade du då tyckt att två veckors sportpaus var en orimlig uppoffring? Eller ska nästa OS gå i Nordkorea? 


lördag 8 februari 2014

Magic loop

Alltså magic loop ftw (som jag tror att alla coola kids säger fast jag förmodligen är två år för sent ute). Sticka två av samma är Det Tråkigaste Jag Vet, men med magic loop är det faktiskt uthärdligt.


Två ärmar klara till Prickig Kofta nr 2.

Förövrigt bojkottar jag OS och tittade istället på Dallas Buyers Club med Mathew McConnahey som brilliant spelar aidssjuk knarklangare på jakt efter medicin som ska ge honom mer än 30 dagar kvar att leva. Fantastisk film.


Håller på att förvandla skämsrummet till sy- lego- och gästrum. Flyttade in laminon igår och har nog hittat ett nytt favvo-ställe.

Ftw=for the win, tror/hoppas det betyder nåt bra, jag är ju liksom inte en tiondel så cool som jag önskar

onsdag 5 februari 2014

Göra klart

Det där med att göra klart är inte min starkaste sida. Däremot är jag väldigt väldigt bra på att starta nytt. Så extra nöjd jag då blev idag när jag huxflux faktiskt gjorde klart den lilla koftan och sydde i alla åtta små pill-knapparna. 






söndag 2 februari 2014

På väg hem

Alltså jag tror att Dalarna måste vara mitt vackraste landskap. Tillsammans med Halland, Småland, Skåne och en massa andra landskap som gör Sverige så ofantligt  vackert.


Jag menar kolla själva, en tråkig mobilbild från en trist landsväg och det är ändå tokvackert.



Vi ska ta oss hem efter fem dagar i Idre tillsammans med 93 elever, temperaturen ligger runt nollan och det är svinhalt så man får gärna hålla en tumme och be en bön för oss.

Ni kan nog inte förstå vilken fantastisk förmån det är att få vara med sina elever såhär. Åka skidor med dem, hänga med dem på kvällarna, äta lunch och fika ihop, prata om stort och smått och hela tiden få känna sig stolt och tacksam över hur de uppför du mot varandra, mot oss och mot alla andra de stöter på. Vi är verkligen sant välsignade med fantastiska elever på vår skola...och har varit i många många år.

Det har inte blivit mycket stickat men lite ärmar på bussen knåpar jag allt på.