Inget är som väntans tider

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Jo, det är sant. Just nu går jag bara och drar och väntar på att det ska sätta igång. Försöker dona och fixa lite men landar mest i att spela spel, åka till lekparken eller dra och bada. Jo, för mina barn är riktiga badgalningar. Över 13 grader i luften och ingen åska är enligt dem skäliga badkriterier. Hej och hå, jag var likadan när jag var liten, not so much nu dock.

Får inte nån riktig stickro heller. Synd, för jag längtar efter att sticka och släpar med mig minst ett sticke varthän jag går.

Levenwick fick hänga med till parken idag. Kroppen blev färdig så nu ska den vila på en kabel medan jag ger mig på knäppkanter och ärmar. Måste till Umbra i morgon för att köpa fler kablar. Vad tråkigt. Och jobbigt för mig :)

Surryhills med sitt spetsmönster passar inte alls som parkstickning men nu när det är ärmdags går ju rapporterna ganska kvickt och jag försöker få till ett par varje dag. Vill ju ha min kofta färdig. Blir dock mer och mer tveksam till garnvalet. Bomull och stickning och Vickan Hagberg är inte en toppenkombo. Förhoppningsvis jämnar det till sig när jag blöter och blockar. Tips emottages tacksamt.

Och tillslut försöker jag bli klar med bebisens täcke. Kantremsa ska sys på och sen ska det quiltas lite här och där. 

Samtidigt rensar jag garderober, sorterar ut skräp i källaren, konstruerar skrivbord till Kotten och planerar bullbak. Känner mig en smula....splittrad är nog ordet jag söker.