Sveriges framsida

Ja inte vet jag vad som är Sveriges framsida. Vi har åkt från skärgården utanför Västervik till skogarna och bergen i Kolmården, på Nissastigen ner till Halmstad och havet vid Frösakull. Kanske är Sveriges framsida inte en enda speciell sida utan att Sverige har så många sidor. För vilket vackert land vi har.

Vi har tillbringat de senaste fyra dagarna på stranden och det känns, med all smärtsam tydlighet, i nacken och på axlarna. Hoppas nästan på lite moln idag, vågar man säga det?

Alvas Owlet som nu är Kottens Owlet är färdig och väntar bara på knappar. Men kära nån vad konstig den blev, lång och väldigt smal. Passar inte direkt in på någon i min familj. (Utom möjligen min 32-årige lillebror som ändå knappast kommer vara intresserad av en rosa ugglekofta i stl 5 år) Vi får väl se. Kotten var i alla fall mycket nöjd med färgen.

Min Lobelia har hamnat lite i bakvattnet. Hittade ju på att jag skulle sticka båda ärmarna (uppifrån och ner-modell med ärm-maskor på en tråd) samtidigt med magic loop. Nu upptäckte jag att det inte blev så snyggt vid vändningarna så jag funderar på att repa upp och börja om från början. Men det är ju så trist så vi får se. Dessutom riskerar den här koftan att bli lite för stor. Hå hå jaja.

Ergo stickar jag nu flitigt på min Håndevending från Geilsk. Den har Framförallt lärt mig att ribbstickning är sådär kul. Dock tror jag att den kommer att bli riktigt fin när den är klar...om den inte blir för liten. Måste skaffa mig måttband och en storlekstabell över mig och dem jag stickar åt.

Snart frukost, min pappa gör världens lyxigaste frukostar, ska bara dregla lite över VickeViras etsy-shop först.