Ibland bara dyker de upp, när man minst anar det. De där alldeles speciella härliga dagarna. Vi började med mysig långfrukost med spontanövernattande svägerskan sedan åkte vi hela familjen till Plantagen där vi inhandlade de vackraste ceriserosa Rhododendronbuskar man kan tänka sig. Jag tycker att det är så härligt att göra familjesaker. Det är som om man bekräftar sig som par och föräldrar gång på gång där man gör saker tillsammans. "Hej vi hör ihop" liksom.
Efter att ha grävt och planterat medan maken matade Alvan däckade jag i soffan, vrålsugen på sockerkaka och mjölk, ni vet så där galet sugen som man bara blir ibland. Döm om min förvåning när Daniel kommer ut och väcker mig med en ljuvligt doftande rykande varm sockerkaka och ett stort kallt glas mjölk. Kärlek!
För att kompensera min lathet cyklade vi en lång sväng innan det var dags att natta Alvan. Varför gör man inte det oftare? Cyklar en sväng alltså? Man ser ju saker, och hör saker och känner hur de luktar. Och det bästa är att Alvan hinner se och uppfatta och framförallt kommentera det som hon ser. Underbart.
Jag har således inte stickat ett enda dugg idag. Får man erkänna det på en stickblogg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar