
Efteråt var jag synnerligen nöjd med mig själv och medan Alvan sov som en stock i friska luften satt jag på vår solgassiga altan och stickade på mina polka dots. Jag har bestämt mig för att göra dem som helvantar och eftersom min solsåsiga hjärna inte kunde räkna ut hur ihoptagningar skulle gå ihop med prickmönstret gjorde jag toppen på vantarna randiga i samma stil som skaftet. Bild kommer.
Läste i en annan blog om det allmänt förekommande fenomenet "kan-själv", och hur skribenten kommit fram till att det inte bara handlar om faktisk know-how utan hur det också krävs inspiration, lite sättigång, ett bra öga för vad som är fint och rätt tyger hemma. Det var alldeles på pricken tyckte jag och bestämde mig för att beställa ett stickfodral jag dräglat länge över från Stickfrossa, i just precis den där äppelgröna färgen som är min bästa. (den gröna är min) Idag kom det, och milda matilda vad fint det är. Nej, det hade jag INTE kunnat göra själv.