Stickcafé

Ikväll har jag varit på stickcafé på underbara Umbra. Vilken lisa det ändå är för själen att sitta trångt omgiven av vackra garner och trevliga människor som inte alls tittar konstigt på en när man går i gång över hur fantastiska ens nya trästrumpstickor är. Just ikväll behövdes det lite extra men det är en annan historia.

Mina strumpor går framåt, tyvärr missade jag (som ju skulle bli en mer ordningsam person det här året) att skriva ner maskantal och antal hoptagningar och sånt så strumpa nummer två fick bli lite hittepå. Jaja, jag tänker att bara det är på ett ungefär så, dessutom är det nog de glada färgerna som kommer att vara mest iögonfallande och inte att det är hoptagning på varv 57 på den ena och 58 den andra.

I övrigt har jag gjort det igen, skaffat massa nya projekt innan de gamla är klara. Funderar på att döpa om den här bloggen till Ufo-bloggen. Dels stänger den andra garnaffären här i vår lilla stad, alltså 50% på allt, gissa om jag gick bärsärk (garn till: blå tröja, vit tröja, grön tröja och lila tröja, desstuom några uddafärger), och dels var strumpstickning med alpacka så härligt så jag har inhandlat garn till ett par i rött, orange, gul och lime och ett par i turkos, gul, lime och brunt. Och inte nog med detta gott folk dessutom har jag satt igång med en petrolblå tröja till Alvan. Suck, undra om det finns avgiftning?

I måndags var jag på Panduro och handlade porr för pyssliga. Tone Finnanger, ni vet hon med Tilda-serien, har kommit ut med en ny bok Tildas Landsted med de allra mest ljuvliga änglar i. Den var jag bara toktvungen att ha och ni vet hur det är, köper man pysselbok måste man också få köpa tyg...som om jag inte redan hade ett lager. För en sak är klar, köper jag på mig garn i massor är det ett intet mot mitt tygsamlande. Som sagt, det där med rehab kanske inte bara är för Brittney Spears.