på ens uthållighet måste ju vara att sticka en spedetröja. Ni vet en sådan där vacker, ganska kort sak dekorerad med vackra band i sidan och sammet. 160 maskor, på framstycket! i stickor 1,5. Jisses; kan omedelbart konstatera att det inte är något för mig även om begäret efter en sådan vacker skapelse i rött med rosa och orangea band är starkt.
Jag och vännen E har idag varit på föreläsning med Inger Olsson från Lund som är specialist på spedetröjor. Hon berättade om historien bakom dem och om hur man gör dem, dessutom hade hon med sig några tröjor som man fick peta på. Åhhh, vill ha. I och för sig inser jag ju att en spedetröja ju kommer allra mest till sin rätt på en slank kvinna med måttligt stor byst, det vill säga sågon som inte alls ser ut som jag. Hå hå jaja, efter jul ska jag ta tag i det där.
Inte nog med detta, i kväll avslöjades också vinnaren i den där sticktävlingen jag var med i. Och vet ni vad? Jag vann! Helt ärligt blev jag otroligt förvånad eftersom det fanns så många fina och tekniskt avancerade saker med. Men faktiskt också väldigt glad och en rätt stor smula stolt. Priset gjorde ju inte heller ont; presentkort på 500 kr på Umbra, åh, jag kommer att drömma om alla fina garner jag ska köpa.
Ett som är säkert är att det blir minst två härvor Heavens Hand. Mina prickiga vantar är färdiga (ni får se bild i morgon) och det var ren och skär njutning att sticka i detta garn, inte minst för att skiftningarna i färgen gör resultatet så levande.
En härlig dag är till ända, och som kronan på verket har min lilla Alva nu i kväll kommit på hur hon ska ställa sig upp själv utan stöd och dessutom både stå kvar och gå några steg. Man kan tydligen bli hur stolt som helst som mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar