En litet steg för litet steg för mänskligheten

Vi har haft ett skräprum. Eller egentligen har det varit arbets- och syrum, men det har mest varit ett gigantiskt dåligt samvete. Ni vet ett sånt där rum man är väldigt glad att man kan stänga dörren till.

Hursomhelst för ett tag sen rensade vi ut. Flyttade ner Daniels kontor i källaren, möblerade om och skänkte en massa. Tanken var ett luftigt sy-stick-och gästrum. 

Inga liknelser i övrigt men även mina kvarnar mal långsamt. Drömmen var en Hemnes-dagbädd med ett hav av ljuvliga kuddar i ett rum som kunde varit hämtat från Pip-studios. 

Soffan köptes, efter ändlösa veckors blocketjakt, på Ikea, monterades så småningom upp. Idag syddes första kudden.

Ok att jag inte kan sitta eller stå längre än ett par minuter i stöten så att klippandet, syendet och strykandet av kudduslingen har tagit ett par dar, men det är inte rimligt att det ska ta flera månader att få ihop ett kuddskrälle. 

Vi får se hur det ser ut på den där kuddhavs-fronten om ett år. Kanske har jag då sytt två. En pöl i all fall.