Visste att det fanns en anledning

Min juntekamrat E har både en garnvinda och en mojäng som gör nystan, själv har jag tyckt att det varit överkurs och glatt nystat min Heaven's hand härvor för hand uppspända runt knäna. Det har funkat jättebra. Det funkade dock inte lika bra med Malabrigo-härvan så efter två timmars trassel letar jag nu vindor och nyst-mojänger på blocket. Jag visste att det fanns en anledning till att E verkligen rekommenderade mig att skaffa.

Dock har jag nu ett fint litet runt nystan redo för min stickkurs imorgon. Mycket nöjd.

Jodå nu stickas det

Faktiskt ganska mycket, idag har jag t.ex. suttit på den soliga altanen och tokstickat medan maken förde krig mot kirskålen bland våra vinbärsbuskar (tips på hur dessa marodörer utrotas emottages med tacksamhet). Underbart att sitta i solvärme och sticka med utsikt över någon som arbetar och gör fint. Huuu, är man hemsk nu, men jag mådde faktiskt ganska illa...och hade ont i huvudet...och var sugen på att sticka.

Mitt i mina polka-vantar kunde jag inte längre hålla mig utan var tvungen att få börja på min Annas axelvärmare. Genialiskt mönster, snyggt och dessutom snabbstickat och snabbt att lära sig. Och det en annan bra sak är att det där dyiga Heavens hand som jag var så besviken över faktiskt blir riktigt fint när det är uppstickat. Ser mycket mer levande ut och inte alls så där enfärgat dygrått som det gjorde på härvan. Kul.

Växjös bästa och nu dessutom enda garnaffär, Umbra, ska på tisdag ha en stickkurs jag ska gå på; Att sticka på engelska. Ska bli väldigt spännande, jag är ju engelsklärare men så värst många sticktermer fick man inte lära sig på universitetet så det ska bli skoj.

När jag var inne på Umbra hade de rea på massor av fina dropsgarner så jag kunde inte låta bli att köpa fyra (ja, jag vet att det fattas ett på bilden) fina ljunglila nystan Karisma. Tror att det kan bli en fina tröja/kofta till Alva en vacker dag. Sedan skulle man ju ha med sig något att sticka med på kursen och efter att ha blivit visad en fantastisk spetsstickad halsduk i Malabrigo lace var jag tvungen att även köpa en härva äppelgrönt moln. För så känns ju faktiskt det garnet, det ser lite tunnt och nästan vasst ut men oj så lent. Inspirerad av syjunte-kamrat E unnade jag mig dessutom ett par fina bambustickor. Jag är redo för tisdag.

På torsdag är det ny syjunta, hemma hos mig den här gången. Mycket trevligt, hoppas verkligen det blir för det var flera som inte kunde. Syjunta oavsett om man syr eller ej är något alla borde ha i sina liv. Jag menar det finns ju en anledning till att stickcaféer och liknande poppar upp här och där. Att få göra något med sina händer, skapa, samtidigt som man umgås är ett oslagbart sätt att ladda sina batterier. En del saker är liksom lättare att prata om när man kan sitta med ögonen ner i ett sticke. Som spa för själen. Ropen skalla syjunta åt alla!

En alldeles ljuvlig dag

Ibland bara dyker de upp, när man minst anar det. De där alldeles speciella härliga dagarna. Vi började med mysig långfrukost med spontanövernattande svägerskan sedan åkte vi hela familjen till Plantagen där vi inhandlade de vackraste ceriserosa Rhododendronbuskar man kan tänka sig. Jag tycker att det är så härligt att göra familjesaker. Det är som om man bekräftar sig som par och föräldrar gång på gång där man gör saker tillsammans. "Hej vi hör ihop" liksom.

Efter att ha grävt och planterat medan maken matade Alvan däckade jag i soffan, vrålsugen på sockerkaka och mjölk, ni vet så där galet sugen som man bara blir ibland. Döm om min förvåning när Daniel kommer ut och väcker mig med en ljuvligt doftande rykande varm sockerkaka och ett stort kallt glas mjölk. Kärlek!

För att kompensera min lathet cyklade vi en lång sväng innan det var dags att natta Alvan. Varför gör man inte det oftare? Cyklar en sväng alltså? Man ser ju saker, och hör saker och känner hur de luktar. Och det bästa är att Alvan hinner se och uppfatta och framförallt kommentera det som hon ser. Underbart.

Jag har således inte stickat ett enda dugg idag. Får man erkänna det på en stickblogg?

En utedag

Idag har jag egenhändigt planterat rosor. Ljuvt rosa små buskrosor, The Fairy tror jag att de hette. Fantastiskt fina. Vi har redan liknande i trädgården men det behövde fyllas på, så sagt och gjort spaden i jorden och sen var det bara att börja gräva.

När Alvan döptes fick hon av goda vänner ett körsbärsträd som vi planterade förra sommaren. Både jag och Daniel har varit tveksamma till om det skulle ta sig men idag när jag gick runt och tittade så var det fullt med knoppar på det lilla trädet. Visst är de fina. Om nån vet huruvida man ska beskära det redan nu tar jag tacksamt emot tips.

Efteråt var jag synnerligen nöjd med mig själv och medan Alvan sov som en stock i friska luften satt jag på vår solgassiga altan och stickade på mina polka dots. Jag har bestämt mig för att göra dem som helvantar och eftersom min solsåsiga hjärna inte kunde räkna ut hur ihoptagningar skulle gå ihop med prickmönstret gjorde jag toppen på vantarna randiga i samma stil som skaftet. Bild kommer.

Läste i en annan blog om det allmänt förekommande fenomenet "kan-själv", och hur skribenten kommit fram till att det inte bara handlar om faktisk know-how utan hur det också krävs inspiration, lite sättigång, ett bra öga för vad som är fint och rätt tyger hemma. Det var alldeles på pricken tyckte jag och bestämde mig för att beställa ett stickfodral jag dräglat länge över från Stickfrossa, i just precis den där äppelgröna färgen som är min bästa. (den gröna är min) Idag kom det, och milda matilda vad fint det är. Nej, det hade jag INTE kunnat göra själv.

Jodå, jag finns fortfarande

Men hu vad länge sedan det var. Får skylla på skidsemester och en massa öroninflammationer. Jag har nämnligen ett litet öronbarn, visserligen världens vackraste lilla öronbarn, men likväl, och det har inneburit 3 öroninflammationer och lika många penicillinkurer på ganska kort tid. Och något jag har märkt är att mitt eget välbefinnande står i direkt koppling till hennes. Alva sjuk, 40 graders feber och ledsen=mamman nere, orkar inte göra något, ingen inspiration. Alva pigg, 37 grader, och sprallig= mamman glad, fylld av energi och har massor med idéer. Konstigt det där.

På stickfronten en del nytt. Har givit mig i kast med Polka Dot Mittens som jag hittade hos Marias garnhändelser. Prickigt är ju helt oslagbart som mönster och de Maria gjort var superfina. Dessutom i alpacka som är mitt bästa just nu. Mina Mittens blir nog helvantar tror jag, har inte bestämt än, och helt otippat blir de i en vildsint färgglad upplaga. Nån gång kanske jag också blir sådär nordiskt sval i vitt, beige och offwhite.

Har också beställt och fått mönster till Annas axelvärmare som är hur fin som helst. I rätstickning men ändå skir liksom. I och för sig borde jag inte vara förvånad för allt hon gör blir vackert. Hur som helst ska det bli jättekul att sticka den. Dock beställde jag heavens hand i en av mina favvofärger: petrolblå, men när härvorna kom var de mer dygrå. Usch vad besviken jag blev, eventuellt skickar jag tillbaka dem.

Ska nu gå och sätta mig i sängen och sticka framför Vänner. Najs!

Oj vad tiden går

Och vad jag inte alls bloggat på sistone. Så kan det bli. Hela familjen har varit sjuka i olika omgångar och jag förvandlas fullständigt till en darrande hög gelé när Alvan är sjuk så även om jag själv piggade på mig ganska fort så höll "sjuk-känslan" i sig länge. Nu har det i och för sig inte varit något allvarligare än en rejäl influensa men matt blir man och med en liten människa som man pga. öroninflammation OCH halsinfektion måste tvinga i penicillin 2 gånger om dagen så har jag faktiskt inte ens haft lust att sticka. Nej, jag har mest bara velat sitta och hålla om Alvan och liksom med viljekraft få henne att bli frisk. Och nu verkar det som om livsandarna är tillbaka, det leks, stojas och pladdras glatt och mitt stick och pysselsug börjar göra sig påmint igen. Konstigt det där.

Just nu håller jag på med ett par strumpor till. Även dessa ska bli knämodell efter eget hitte-på, men jag har ändrat lite. En vikkant och bara uttagningar och ihoptagningar där bak. Oj vad jag älskar alpacka.

Sedan har jag fått ett superfint garn-och-te-paket av Lill. Tusen tack! Ett vackert grå-rosa ullgarn med tillhörande lyxig te och lyxiga crèmer som dessutom var ekologiska. Underbart.Tusen tack.

Ber om ursäkt

Såg just nu att Google lagt in en annons om bröstförstoringar. När det stod att annonserna skulle vara relevanta för innehållet trodde jag inte att det kunde bli så. Nu har jag tagit bort den i alla fall. Sorry!