Jodå nu stickas det

Faktiskt ganska mycket, idag har jag t.ex. suttit på den soliga altanen och tokstickat medan maken förde krig mot kirskålen bland våra vinbärsbuskar (tips på hur dessa marodörer utrotas emottages med tacksamhet). Underbart att sitta i solvärme och sticka med utsikt över någon som arbetar och gör fint. Huuu, är man hemsk nu, men jag mådde faktiskt ganska illa...och hade ont i huvudet...och var sugen på att sticka.

Mitt i mina polka-vantar kunde jag inte längre hålla mig utan var tvungen att få börja på min Annas axelvärmare. Genialiskt mönster, snyggt och dessutom snabbstickat och snabbt att lära sig. Och det en annan bra sak är att det där dyiga Heavens hand som jag var så besviken över faktiskt blir riktigt fint när det är uppstickat. Ser mycket mer levande ut och inte alls så där enfärgat dygrått som det gjorde på härvan. Kul.

Växjös bästa och nu dessutom enda garnaffär, Umbra, ska på tisdag ha en stickkurs jag ska gå på; Att sticka på engelska. Ska bli väldigt spännande, jag är ju engelsklärare men så värst många sticktermer fick man inte lära sig på universitetet så det ska bli skoj.

När jag var inne på Umbra hade de rea på massor av fina dropsgarner så jag kunde inte låta bli att köpa fyra (ja, jag vet att det fattas ett på bilden) fina ljunglila nystan Karisma. Tror att det kan bli en fina tröja/kofta till Alva en vacker dag. Sedan skulle man ju ha med sig något att sticka med på kursen och efter att ha blivit visad en fantastisk spetsstickad halsduk i Malabrigo lace var jag tvungen att även köpa en härva äppelgrönt moln. För så känns ju faktiskt det garnet, det ser lite tunnt och nästan vasst ut men oj så lent. Inspirerad av syjunte-kamrat E unnade jag mig dessutom ett par fina bambustickor. Jag är redo för tisdag.

På torsdag är det ny syjunta, hemma hos mig den här gången. Mycket trevligt, hoppas verkligen det blir för det var flera som inte kunde. Syjunta oavsett om man syr eller ej är något alla borde ha i sina liv. Jag menar det finns ju en anledning till att stickcaféer och liknande poppar upp här och där. Att få göra något med sina händer, skapa, samtidigt som man umgås är ett oslagbart sätt att ladda sina batterier. En del saker är liksom lättare att prata om när man kan sitta med ögonen ner i ett sticke. Som spa för själen. Ropen skalla syjunta åt alla!