Det strålar en stjärna

Ja, jag vet att detta är en stickblogg och ja, jag vet att det här inte handlar om stickning men den här lilla pinglan kan jag bara inte låta bli att dela med mig av. Hela dagen idag har vi (jag, Daniel och Alva, tillsammans med svägerska Jenny och kusin Tage) lussat, för mormor och morfar, för farfar och tant Monica och för gamlamormor, och på repertoaren har vi haft Luciasången, så klart, Det strålar och Bereden. Trestämmigt minsann, tjusigt som tusan särskilt hos gamlamormor där akustiken i trapphallen fyllde på rejält.

På stickfronten inget nytt, eller jo, jag håller nu på med en matchande mössa till mina vantar. Det går långsamt.

Lyxigt

Visst ska man vara snäll när det är jul? Det måste väl innebära att man är snäll mot sig själv också eller hur? Just det, och därför har jag beställt en stickväska av Stickfrossa i julklapp till mig själv. Underbart plommonlila med vackert broderi, åh jag längtar tills den kommer. Här är en bild på min klapp, drägla och avundas!

Idag har jag varit på pysselkväll med mina kollegor, supertrevligt! Vår slöjdlärare är också textilkonstnär och visade oss hur man kunde göra stämplar och trycka på tyg. Väldigt skoj, så inspirerad av Stickfrossa har jag tryckt änglar på tyg och ska brodera med lite pärlor och så runt i kring. Helt annan stil, men likväl inspirerad. Bilder kommer.

Så mycket man vill göra och så lite man hinner.

Nu är det jul

Nåja, inte överallt i vårt hus men på skänken i matrummet i alla fall. Jag var hos vännen E igår för att baka pepparkakshus för första gången i mitt liv. Vi är båda två kreativa och pyssliga, framförallt E som är superbegåvad på allt som har med hantverk att göra. Sagt och gjort, vi skulle baka pepparkakshus och de välvilliga kommentarerna i kokböckerna om att göra husen små och enkla förkastade vi med ett "bah, litet och enkelt, inget för oss". Nu var det ju inte så enkelt som man kunde tro och det var en hel del att tänka på, som t.ex att det faktiskt VAR en bra idé att dekorera huset EFTER man satt ihop det, eftersom man ju måste kunna hålla i sina husdelar. Synd att jag kom på det i efterhand. Vad jag däremot är glad för är att jag bestämde mig för att inte ge mig till diverse burspråk och tinnar och torn som var på min ursprungliga ritning. Hur som helst, efter lite pill och svärande och knåpande stod det då där: Casa Hagberg. Dörr får det bli på nästa års hus.

Mina prickiga vantar

Här är de, och jag längtar tills jag ska gå ut så att jag kan ha dem på mig för jag blir så himla glad av färgerna och den lite busiga formen.

Det ultimata testet

på ens uthållighet måste ju vara att sticka en spedetröja. Ni vet en sådan där vacker, ganska kort sak dekorerad med vackra band i sidan och sammet. 160 maskor, på framstycket! i stickor 1,5. Jisses; kan omedelbart konstatera att det inte är något för mig även om begäret efter en sådan vacker skapelse i rött med rosa och orangea band är starkt.

Jag och vännen E har idag varit på föreläsning med Inger Olsson från Lund som är specialist på spedetröjor. Hon berättade om historien bakom dem och om hur man gör dem, dessutom hade hon med sig några tröjor som man fick peta på. Åhhh, vill ha. I och för sig inser jag ju att en spedetröja ju kommer allra mest till sin rätt på en slank kvinna med måttligt stor byst, det vill säga sågon som inte alls ser ut som jag. Hå hå jaja, efter jul ska jag ta tag i det där.

Inte nog med detta, i kväll avslöjades också vinnaren i den där sticktävlingen jag var med i. Och vet ni vad? Jag vann! Helt ärligt blev jag otroligt förvånad eftersom det fanns så många fina och tekniskt avancerade saker med. Men faktiskt också väldigt glad och en rätt stor smula stolt. Priset gjorde ju inte heller ont; presentkort på 500 kr på Umbra, åh, jag kommer att drömma om alla fina garner jag ska köpa.

Ett som är säkert är att det blir minst två härvor Heavens Hand. Mina prickiga vantar är färdiga (ni får se bild i morgon) och det var ren och skär njutning att sticka i detta garn, inte minst för att skiftningarna i färgen gör resultatet så levande.

En härlig dag är till ända, och som kronan på verket har min lilla Alva nu i kväll kommit på hur hon ska ställa sig upp själv utan stöd och dessutom både stå kvar och gå några steg. Man kan tydligen bli hur stolt som helst som mamma.

Men jag kunde väl inte hålla mig då då...

Jag skulle ju sticka färdigt min sjal innan jag fick göra något annat. Men, efter trevligt stickcafé där jag pratade med en kvinna som stickade på en underbar candle flames-sjal i jättetunnt garn och jättetunna stickor fick jag klart för mig att man faktiskt FÅR ha sidoprojekt. Okej kanske inte så många men man FÅR.
Alltså, inspirerad av Dödergök (händer ofta) tänkte jag skaffa mig en avslappningsstickning. Och som jag konstaterade förut så måste jag ju få investera min julloppisvinst i garn och/eller tyg. Sagt och gjort, en härlig härva boucléegarn i en underbar lindgrön färg inhandlades tillsammans med stickor 10, vilket är de grövsta stickor jag någonsin använt. En enkel rätstickad trekantssjal med hål i kanten för något vackert sidenband är projektet och den är faktiskt snart klar. Fast kanske kanske vill jag nog köpa en härva till frö att få sjalen sådär stor så att man kan knyta det i kors över bröstet och sedan bakom ryggen.
Min vinst räckte också till en härva Heavens Hand och ett nystan Karisma för att sticka glada vantar. Jag är snart klar med vante nummer ett, och den blir såå fin, underbart ärtgrönt Heavens Hand-melerat med små rosa prickar. De här vantarna blir jag glad när jag ser, ska nog ha dem på mig hela vintern. Minst.

Stickcafé

Idag gjorde Alva och hennes pappa debut på Sjung med mig i kyrkan. Succé på alla fronter; för Alvan som tyckte att det var kanonkul att få leka med andra och som älskar att sjunga, supernajs för Daniel som fick uppleva den där känslan när ens barn tyr sig till en för att få trygghet, som är obetalbar och som boostar ens föräldra-självförtroende enormt och succé för mig som var på trevligt stickcafé på bibblan.

Jag tragglar på med min sjal och ska nu börja på nystan nummer tre. Det tar aldrig slut. Jag är ju van vid strumpor och vantar som går fort, det här känns lite tröstlöst men jag har bestämt mig. Den ska slutföras. Punkt och slut.

Inspirerad av ett par alldeles underbara vantar på Dödergöks blogg, nystickade i alpacka, turkosa och rosa, vill jag också sticka glada vantar i alpacka. MEN som sagt, sjalen ska bli klar.

Stod på julloppis igår och sålde lite helgjort ditt och datt. Det gick väl sådär, dels kanske beroende på att mina saker inte var så juliga och dels på att julloppisen inte var sådär extremt välbesökt och att de som kom nog mest var "närmast sörjande" som ville titta men inte handla. Jaja, några kronor blev det som såklart måste få investeras i nya tyger, garner, pärlor och band. Eller hur? Här är några exempel på saker jag försökte kränga. Änglar är min grej som synes.