Eventuellt har jag en annan lösning: häromdan kom min nya fina slöjdlärar-kollega in i fikarummet, ställde ner kaffekoppen på bordet och tog resolut fram ett mormorsrute-projekt som hon började virka på. Kände direkt hur lugnet spred sig i kroppen, axlarna sjönk ner och det fanns plötsligt mer plats för luft i bröstkorgen. Jag ska...nej, jag måste, skaffa ett jobb-sticke. Så får det bli!
Emelie växer så sakteliga, i princip bara på syjuntan och idag när jag vabbat plockade jag upp min Håndevending som legat till sig sen i somras. Det kanske blir ordning på mig med.
4 kommentarer:
EN "påjobbetstickning" är guld värd! /Ulrika
Igenkänningsfaktorn där är snorhög! Ju större behovet av stickning är, desto mindre stickar jag. Har faktiskt också tänkt ge mig X antal minuter per dag som det faktiskt är okej att sätta sig ner och göra "ingenting" och sticka. Hojta till om du kommer på en bra lösning och vill dela med dig!
Kram!
Heja heja med stickningen! En jobb-stickning låter inte helt dumt.
Den kommer alltid igen! :)
Skicka en kommentar