The bigger the better...nja det vete tusan

Har påbörjat en ny stickning. En ljuvlig liten Hoot Cardigan (gratismönster på Ravelry) till Albert eftersom han snart kommer växa ur sin regnbågskofta. Som den impulsiva typ jag är var jag helt säker på att jag visste vilken garntjocklek jag behövde och köpte glatt tre härliga nystan natur Uld på Umbra. Underbart garn, fantastiska färger och inte så särskilt hårt spunnet. Typ inte alls faktiskt.

Jävringens vad trögstickat det är, det delar sig och tar emot. Kanske inte bara för att garnet är i princip ospunnet utan också för att jag stickar med ett nummer finare stickor än rekommenderat för att ugglemönstret ska framträda tydligare

Hur var det med impulsiviteten kanske nån undrar? Jo, det var ju inte alls så tjockt garn man skulle ha så nu får jag freestyla lite. Det blir nog bra. Och tjockt.

En annan bra sak med den här stickningen är att jag nu får användning av några av mina nya stickmarkörer som vi gjorde på söndagens junta. Stickmarkörsjunta.

Jag har gjort färdigt tjolahopp tjolahej

Ja ibland slår jag mig själv med häpnad. Mina Furuvikssockar är klara och jag älskar dem. Tog på mig dem för att testa när sista tråden var fäst och sen ville jag liksom inte ta dem av mig. Någonsin. Älskar modellen, mönstret, färgen och garnet. Perfekta helt enkelt.

Mönster av Evelina Eddy Roos och sockkit av Tant Kofta.

Inspirationsboost av stora mått

Jag är med i en syjunta. En alldeles fantastisk syjunta. Och det är himla tur för mig bl.a för att just nu skulle jag nog inte få så mycket stickat om det inte vore för våra söndagskvällar mellan 18-21.

I lördags åkte vi till symässan i Borås för att få lite inspiration och eventuellt shoppa något litet.

En del av oss fick visst en massiv överdos av inspiration. Inser också att för min del hade mässan i princip kunnat bestå av Magasin Duett och Tant Kofta. Vilka fantastiska garner dessa butiker har.

På symässor träffar man trevliga människor. Den här mässan var inget undantag. Lyllos mig fick tillfälle att hänga med fina fina stickvänner från fjärran OCH min syjunta. Samtidigt. Ibland blir jag nästan avundsjuk på mig själv.

Jag har som vanligt flera projekt igång:

Evelina Roos' ljuvliga Furuvikssockar. Så roliga att sticka. Här är ettan och tvåan som sakta men säkert växer ska snart få häl.

Purl Sohos Garter Ear Flap Hat i ett underbart merinogarn som jag fick i present av fantastiska Magasin Duett när Albert föddes. Generösa omtänksamma Petra, som jag bara träffat en endaste gång, skickar ett grattis-paket med garn, hur fint är inte det?

Modellen tröttnar ganska snabbt.

En del saker blir klara också. T.ex Alberts regnbågskofta. Och tack och lov att hösten kom så att han kunde få börja använda den (den är vansinnigt varm) för det var på håret att den blivit för liten. Skulle jag sticka den igen skulle jag göra kroppen lite längre. Men visst är den fin. En riktig gladkofta.

Annars består livet just nu mest av gos, amning, logistik och sömn. Eller snarare brist på sömn. Ett fantastiskt liv. Jag är så tacksam.

Det stickas lugnt...minst sagt

Med en liten Skrott som helst vill vara fastklistrad på sin mamma dagarna i ända blir det inte mycket stickat. Inte mycket annat heller.

Dock är jag färdig med Claras Rainbow Cardigan i Peruvian Highland wool. Underbar liten stickning i fantastiskt garn.

Kunde inte heller låta bli att dra igång Eddys fina Furuvikssockar särskilt som Tant Kofta har färgat upp ett speciellt kit i tre olika färger. Jag valde gult för att...ja för att det är fint och man blir glad av gult.

En annan sak som gläder mig är att hösten verkar vara här. Förutom att det är mysigt och mörkt och ruggigt på ett bra sätt så får man ju ta på sig de här godingarna:

Knallröda jodhpurs från Kavat. Bara en sån sak. Kan liva upp den gråaste grådag.

Teststickar igen

Clara Falk har gjort ett nytt mönster som jag fått vara med och teststicka. En alldeles ljuvlig liten Regnbågskofta i Peruvian highland wool från Magasin Duett, ett tjockt sammetslent garn i klara levande färger.

En kofta till en 1-åring går snabbt att sticka så det är bra för ens stick-mojo när man ser att man kommer framåt. 

Kommer definitivt att vilja sticka mer i det här garnet. Så mjukt fast det är rätt grovt. Kan också varmt rekommendera mönstret när det släpps, enkelt och tydligt med bra förklaringar.

Nu har vi tre mirakel

Äntligen kom han, vårt innerligt efterlängtade tredje mirakel. Egentligen känns det alldeles ofattbart att vi, av alla människor, fått lyckan att bli så ofantligt rikt välsignade men efter en vecka börjar vi landa i att jo, det här är faktiskt vår nya verklighet. Nu ska vi bara lära oss nya rutiner och roller och så komma in i det här med amningen (Alltså varför pratar man så lite om hur svårt och jobbigt det är och hur ont det gör att amma i början, definitivt värre än förlossningen tycker jag. Tror alla nya mammor skulle må bättre av att inte få en så förskönad bild av amning, ja det blir ofta mysigt, efter ett tag, men i början gör det verkligen asa-ont)

Det här med att få barn är ju verkligen inte en självklarhet, det har vi fått lära oss den hårda vägen, men vi har haft otrolig tur med IVF-behandlingar som funkat. 

På BB är man ju i en magisk liten bubbla och hade det inte varit för att man längtar sig sönder efter sina stora barn hade man lätt kunnat stanna kvar ett tag. 

Så värst mycket stickande blev det inte trots att tid och sticke fanns. Det fanns roligare och viktigare saker att göra, t.ex att sniffa en liten människa i nacken. Men några varv på Levenwick hanns med, så nu är i-cordkanten klar och fickan snart färdig, bara ärmar kvar mao.

Gick igenom våra sparade babykläder (har inte gjort mig av med ett enda plagg så det fanns en del) och hittade Kottens baby sophisticated som jag stickade när han var bebis och som han sedan aldrig använde eftersom den blev för liten. Till den här lilla bebisen kommer den att bli perfekt.

Har för mig att jag lyxade till det med Rowan fine tweed. Väldigt rolig stickning var det i alla fall.

Monogamsticka

Ja tydligen heter det så när man bara stickar på en grej. Bra namn tycker jag. Just nu monogamstickar jag av någon anledning på min Levenwick och det ger ju onekligen resultat. 

Kroppen klar, knäppkanten klar och faststickad, i-corden runt hela snart klar och kvar är ärmarna och en ficka. Najs. 

Provade den igår och det var i och för sig inte så muntert, förhoppningsvis sitter den bättre utan mage...eller utan så himla stor mage. Älskar garnet mer och mer. Supersoft. Mmmmm.