Klantigaste klantskallen ever

Jag är ganska smart. Och allmänbildad. Gott så. Jag är också rätt, för att inte säga väldigt, disträ, en smula slarvig och understundom riktigt klantig. Alla dessa faktorer väger upp varandra på ett fenomenalt sätt och gör mig till en helt ordinärt vanlig människa. Ingalunda bättre eller sämre än någon annan.

Vad som är väldigt trist med just mina egenskaper är att man ibland upptäcker att man, trots att man varit så himla duktig och både stickat och tvättat provlapp för att verkligen få rätt stickfasthet, glömt att gå upp ett halvnummer i stickor efter man avslutat halskanten. Och inte märker det förrän man har drygt en ärm kvar på vad som skulle bli en älsklingskofta.

Nåja, lite våldsam blockning och försiktighet med julknäcken kanske hjälper. Annars kommer det att finnas en styck supersnygg Levenwick i silvergrå supersoft till salu. Ack ack ack.

Lyckligtvis blir mina Merry Go Socks alldeles utmärkt lagom. Some you win, some you loose.

Ho ho

Nu är Hoot färdig. Eller ja, färdigstickad i alla fall. De där små detaljerna som trådfästning, knappar och ögon på ugglorna är ju kvar men det är ju gjort i ett nafs. Visst?

När det är det yttre som räknas

Tänk att man, jag, kan vara så vansinnigt ytlig. Att jag bara bryr mig om förpackningen. Utseendet.

Hemskt. Men sant. 

Såg för ett tag sen på Instagram att nån köpt sockgarn från Straycatsocks på Etsy. Nystanen var som färgexplosioner i perfekta små bollar, levererade i illrosa askar med katter på. 

De fick mig. Jag blev fast. Gick helt på utseende och förpackning och köpte raskt ett eget nystan. Vet inte om jag kommer att sticka med det. Kanske kommer jag bara ha den där fina lådan och det ännu finare nystanet liggande i en hylla. Som pynt.

Tågstickning

På höstlovet tog jag mina (våra) barn och drog till Stockholm för att våldgästa min bror med fru. Så himla lyxigt, särskilt som de är poliser båda två och bjussade på inte mindre än TVÅ studiebesök på sina jobb=Lyckan var total för polistokig son.

Underbara dagar blev det sannerligen. Och jag fick börja på ny stickning. Jo för det måste man när man ska åka tåg. Merry Go Socks av Eddy från första numret av Avmaskat fick det bli. Älskar detta mönster och garnet, Jawoll från Lang är underbart.

The bigger the better...nja det vete tusan

Har påbörjat en ny stickning. En ljuvlig liten Hoot Cardigan (gratismönster på Ravelry) till Albert eftersom han snart kommer växa ur sin regnbågskofta. Som den impulsiva typ jag är var jag helt säker på att jag visste vilken garntjocklek jag behövde och köpte glatt tre härliga nystan natur Uld på Umbra. Underbart garn, fantastiska färger och inte så särskilt hårt spunnet. Typ inte alls faktiskt.

Jävringens vad trögstickat det är, det delar sig och tar emot. Kanske inte bara för att garnet är i princip ospunnet utan också för att jag stickar med ett nummer finare stickor än rekommenderat för att ugglemönstret ska framträda tydligare

Hur var det med impulsiviteten kanske nån undrar? Jo, det var ju inte alls så tjockt garn man skulle ha så nu får jag freestyla lite. Det blir nog bra. Och tjockt.

En annan bra sak med den här stickningen är att jag nu får användning av några av mina nya stickmarkörer som vi gjorde på söndagens junta. Stickmarkörsjunta.

Jag har gjort färdigt tjolahopp tjolahej

Ja ibland slår jag mig själv med häpnad. Mina Furuvikssockar är klara och jag älskar dem. Tog på mig dem för att testa när sista tråden var fäst och sen ville jag liksom inte ta dem av mig. Någonsin. Älskar modellen, mönstret, färgen och garnet. Perfekta helt enkelt.

Mönster av Evelina Eddy Roos och sockkit av Tant Kofta.

Inspirationsboost av stora mått

Jag är med i en syjunta. En alldeles fantastisk syjunta. Och det är himla tur för mig bl.a för att just nu skulle jag nog inte få så mycket stickat om det inte vore för våra söndagskvällar mellan 18-21.

I lördags åkte vi till symässan i Borås för att få lite inspiration och eventuellt shoppa något litet.

En del av oss fick visst en massiv överdos av inspiration. Inser också att för min del hade mässan i princip kunnat bestå av Magasin Duett och Tant Kofta. Vilka fantastiska garner dessa butiker har.

På symässor träffar man trevliga människor. Den här mässan var inget undantag. Lyllos mig fick tillfälle att hänga med fina fina stickvänner från fjärran OCH min syjunta. Samtidigt. Ibland blir jag nästan avundsjuk på mig själv.

Jag har som vanligt flera projekt igång:

Evelina Roos' ljuvliga Furuvikssockar. Så roliga att sticka. Här är ettan och tvåan som sakta men säkert växer ska snart få häl.

Purl Sohos Garter Ear Flap Hat i ett underbart merinogarn som jag fick i present av fantastiska Magasin Duett när Albert föddes. Generösa omtänksamma Petra, som jag bara träffat en endaste gång, skickar ett grattis-paket med garn, hur fint är inte det?

Modellen tröttnar ganska snabbt.

En del saker blir klara också. T.ex Alberts regnbågskofta. Och tack och lov att hösten kom så att han kunde få börja använda den (den är vansinnigt varm) för det var på håret att den blivit för liten. Skulle jag sticka den igen skulle jag göra kroppen lite längre. Men visst är den fin. En riktig gladkofta.

Annars består livet just nu mest av gos, amning, logistik och sömn. Eller snarare brist på sömn. Ett fantastiskt liv. Jag är så tacksam.