Twin Peaks och Owls

När man varit hos tandläkaren måste man väl ändå få en belöning, måste man inte det? Ergo sitter jag här framför Tein Peaks och stickar på Alvas Owlet.

Solution

Bestämde mig för att hoppa på mitt livs första kal. Dräglat över Kamilla Svanlunds Solution-sjal länge och tänkte utmana mig själv att sticka mot en deadline. Well vi får väl se hur det går.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

Sista dagen i Vemdalen. Sitter med en liten halt Kotte i värmestugan och väntar på att Alvan och hennes pappa ska suga ut det allra sista gottaste ur de härliga nästan folktomma backarna. Vad passar väl då bättre än att börja på en alldeles ny liten Owlet till nämnda Alv.

Min egen grå Owl är klar sånär som på en halv knäppkant men tar garnet slut så gör det och likadant med min lilla lyx-slirv i Noro silk garden. 28 maskor bred på stickor 5 (tror jag), vanlig enkel slätstickning men två nystan i rosa-lila nyanser blev lite för kort för att det skulle bli som jag ville,
så nu ligger den hoprullad och hoppas på att bästa Umbra har ett nystan till.

Blandade Fattigskogsbilder

Förstår ni hur vackert det är i Fattigskogen? Eller vilka fantastiska människor som finns där? Eller hur himla bra det går att stick där? Här kommer lite bildbevis, och ja, det är mobilkvalitet på bilderna. Sorry.

Alltså, jag kommer kanske att tjata och älta det här men det var så magiskt att jag nästan inte kan förstå att det är samt att jag varit där. Varit med. Träffat alla dessa fantastiska människor.

Snabbt som en vind

Tänka sig, redan idag fick jag tillbaka min stickväska. Snyggt där posten, och otroligt snyggt där Ulrika. Fina Ulrika som tog hand om min väska, gjorde den till ett välemballerat paket och skickade iväg den till mig.

Detta hindrade dock inte mig från att göra fina fynd på Umbra. Hej och hå. Tror jag har nån sjukdom.

Post Fattigskogs-demens

Håller på att packa upp mina väskor. Det verkar lite lite tycker jag. Ja just det, jag åkte ju ifrån HELA min stickväska med ALLA mina stickor och garner och projekt i. Känner mig naken, rädd, exposed.

Hur in i helbridivittan dum får man bli?

Fattigskogen eller Jag vill också bli en bad ass superknitter

Idag är det söndag, sista dagen i Fattigskogen och efter lunch är det dags att åka hem. Så klart det var jobbigt att lämna sina barn och så klart jag längtar mig galen efter dem men åh, åh vad jag hade kunnat stanna här ett par dagar till. Vackert som tusen dagar, ett lugn och en stillhet som nästan är magisk och fantastiska, öppna, generösa och gränslöst roliga människor. Tack snälla, snälla ni. Jag hoppas så att vi ses här om ett år igen.