Visst blir det fint?

Mitt nya projekt

När nu alla koftdelarna tillslut ligger på blockning fick jag äntligen börja på mitt tokprojekt:en kofta av ett tröjmönster med femtielva färger. Kanske är det ett tecken på hybris kanske går det bra. On verra, on verra.

Så här efter fem centimeter kan jag konstatera att det som nog kommer att ta mest emot blir fästningen av alla trådar. Är jag duktig så gör jag det efterhand. On verra igen.

Mönstret har jag hittat i en sticktidning som jag för mitt liv inte kan komma på namnet på, det kan ha varit nåt med Debbie Bliss. Jag fick låna den på bästa Umbra i alla fall och jag kör med Karisma. Bra, behagligt att sticka med och billigt. Det där med stickfasthet får bli som det blir. On verra.


(on verra=vi får se på franska)

På block

Här ligger mina framstycken på blockning. För att få dem lika stora och i samma form har jag lagt dem på varandra. Hoppas det ska funka.

Har också fått börja på nästa projekt, ett lite mer färgglatt sådant. Bilder kommer.

Jag och Ranelid

Kors i taket. Det är ett mirakel. JAG har stickat en kofta, en femdelad och alla ärmar är färdiga. Okej att den ska blockas och sys ihop men ändå. 15 miljarder maskor senare är jag klar.

Lamp-pyssel

Jag kan inte bara sticka, ja är en hejare på limpistol också. Kottens nya lampa är klar. 678 ark papper senare.

Balsam för själen

...är det att gå på stickcafé. Det är dig väl unt sa mannen när han ringde och undrade var jag var. Och efter dagens gastroskopi håller jag definitivt med.

I-cord runt iPhone-sladden blev det och sedan några varv på koftan. Men fota svart på kvällen med telefonen kändes meningslöst så det finns inga bildbevis på det.

Fattigskogen

Har nu installerat en nån slags app och ska se om det funkar. Nu när jag ska på stickläger i Fattigskogen i sommar känns det som om jag vill komma igång med bloggandet igen. Testing testing.