Oj vad tiden går

Och vad jag inte alls bloggat på sistone. Så kan det bli. Hela familjen har varit sjuka i olika omgångar och jag förvandlas fullständigt till en darrande hög gelé när Alvan är sjuk så även om jag själv piggade på mig ganska fort så höll "sjuk-känslan" i sig länge. Nu har det i och för sig inte varit något allvarligare än en rejäl influensa men matt blir man och med en liten människa som man pga. öroninflammation OCH halsinfektion måste tvinga i penicillin 2 gånger om dagen så har jag faktiskt inte ens haft lust att sticka. Nej, jag har mest bara velat sitta och hålla om Alvan och liksom med viljekraft få henne att bli frisk. Och nu verkar det som om livsandarna är tillbaka, det leks, stojas och pladdras glatt och mitt stick och pysselsug börjar göra sig påmint igen. Konstigt det där.

Just nu håller jag på med ett par strumpor till. Även dessa ska bli knämodell efter eget hitte-på, men jag har ändrat lite. En vikkant och bara uttagningar och ihoptagningar där bak. Oj vad jag älskar alpacka.

Sedan har jag fått ett superfint garn-och-te-paket av Lill. Tusen tack! Ett vackert grå-rosa ullgarn med tillhörande lyxig te och lyxiga crèmer som dessutom var ekologiska. Underbart.Tusen tack.

Ber om ursäkt

Såg just nu att Google lagt in en annons om bröstförstoringar. När det stod att annonserna skulle vara relevanta för innehållet trodde jag inte att det kunde bli så. Nu har jag tagit bort den i alla fall. Sorry!

Mindre arg mera mallig

Igår gjorde mina strumpor och min sjal (som var klar för lääänge sedna) debut. Jag har aldrig varit så bra på att använda de saker jag stickat, de har mest blivit liggande, kul medan det varade liksom. Men som sagt, igår ute på universitetet var det premiär. Och vad härligt det kändes. För er som är tveksamma kan jag säga att knästrumpor är en riktig höjdare, ska aldrig ha något annat än knästrumpor från och med nu. De minimerar verkligen det där hemska "glip-fryset" som är det värsta jag vet. Inget gör mig så kall som "glip-frys". Lyllos alla bebisar som får ha bodysar så det inte blir någon endaste liten glipa.

Jag är så arg så att jag bara håller på att explodera

Satt och surfade runt bland sy- och stickbloggarna och hittar det här: en bloggande tjej som i sin julhälsning berättat om sin bakgrund och sedan fått kommentarer och mail om att hon är ett judesvin, att "jag har läst din blogg innan för jag trodde du var svensk men nu...".

Att det bara få finnas så idiotiskt korkade puckon som kan tycka så gör mig bara så arg och ledsen och förbannad. Jag sitter verkligen och gråter just nu som jag skriver, varför ska sådana småsinta inskränkta vidriga människor ens få kalla sig svenskar. De förstör Sverige, de förstör vårt rykte, de försöker ta patent på vad som är svenskt och jag vill bara skrika NEJ!

I min lilla, måhända naiva värld trodde jag att vi stick- och synördar publicerade oss för att hitta varandra, för att ge och få stöd och inspiration. Att det då nästlar sig in sådana här brunskjortade människor tycker jag är beklämmande. De kan skapa en egen bloggring och sitta där och ruttna och brodera hakkors och annat.

Så därför säger jag följande:
1. Gå gärna in på stora lilla J's sida och lämna en kommentar, som en vis man sa: (Luther eller Gandhi eller Mandela eller någon liknande) Det är inte de elaka människornas handlingar som är farliga. Det är de goda människornas tystnad.
2. Om du råkar vara en sån där puckad idiotrasist, främlingsfientlig eller sverigedemokrat är du INTE välkommen att läsa min blogg.